Två-tre glas vin, för mycket

Jag sitter ensam på en nattbuss i kalla oktober och lite så där känslosam man kan bli efter några glas vin. För det första: varför blir “ett glas vin” oftast typ två-tre fler? Det beror nog på fina vänner och bra stämningar, eller kanske hjärtan i många fall. Iallafall, för det andra:  En del säger att vin kan läka ett brustet hjärta. Visst, men jag skulle säga att det lika väl rispar på det redan läkta hjärtat. Kanske vinet är gammalt då, eller inte tillräckligt dyrt? Men något gör det med en vissa nätter, kanske helst då du får sitta själv på en nattbuss medan dina vänner får somna i famnen på någon annan. Eller så är det de här jädrans låtarna som alltid ligger i mina spellistor som borde raderas, just för att de har en tendens att dyka upp under just sånna här situationer. De är kvar för att de är alldeles för bra för att raderas, men borde för att de påminner alldeles för bra. Eller så kanske ett hjärta aldrig riktigt läker, det blir alltid ärr kvar. Jag har ett ärr på näsan efter att jag hade vattkoppor när jag var liten. Kollar jag riktigt, rikitigt noga så ser jag det och påminns om då jag var täckt av kliande vattkoppor, och varje gång klias det självklart någonstans. Lite så är det nog med ett brustet hjärta – tänker, lyssnar eller känner du efter riktigt, riktigt noga så påminns du av allt det där fina och ofina och trots att du är över det nu så hugger det självklart alltid till lite i hjärtat.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>