ATT VÅGA

Jag satt i ett vardagsrum med mina absolut närmsta vänner och det nya året skulle firas och skålas in. Det stod glittrande cider tillsammans med äppeldrinkar och sprakande sugrör på bordet. Alla bar sin senaste klänning och var fixade topp till tå med en final touch i form av våra mest skimrande leenden. Klockan slog tolv och vi höjde våra glas i jubel. Den där känslan infann sig i mitt hjärta, den där känslan som får en att känna sig nyförälskad just för att man i det ögonblicket inser hur jävla bra vänner man har. Trots att jag älskade den känslan i mitt hjärta, och inte minst när den orsakades av en helt annan förälskelse – att vara kär, så var det lite motsatsen som utgjorde mitt nyårslöfte detta nyår. Jag lovade mig själv att inte bli kär, just för att jag det gångna året fått smaka på den där känslan av ett brustet hjärta.

Jag stängde på sätt av mitt hjärta för nya förälskelser och kärlekar under det kommande året. Det var nog inte just då helt medvetet. Jag har alltid varit kär i kärleken och allt vad det innebär och skulle aldrig undgå det helt. Men när jag väl började känna något blev jag livrädd och mitt undermedvetna satte upp en vägg för känslorna och jag tog ett steg tillbaka. Jag ska ju inte bli kär. Ni som fått hjärtat krossat vet hur rädd man är för att det ska upprepas och känner säkert igen er på något plan.

Nyåret därpå stod jag med samma gäng tjejer i slottsbacken för att fira in det nya året under Uppsalas vackraste fyverkeriprydda natthimmel. När klockan slog tolv och hela världen färgades av skimrande, glittrande färger av den sprakande himlen infann den där känslan i mig igen och jag minns hur jag kollade smset som jag redan innan läst. Det var ett gott nytt år sms som fick det att pirra lite extra i magen och jag bestämde mig för vad årets nyårslöfte skulle bli – låta mig själv våga bli kär igen, våga öppna mig för kärlek.

Det var precis vad jag gjorde när jag någon månad senare tackade ja till en dejt med killen vars gott nytt år sms jag läst. Jag var tveksam och rädd. Rädd för att det kanske aldrig skulle funka (man har ju hört tredje gången gillt men femte gången gillt..?) och jag skulle få mitt hjärta krossat. Men jag lät mig övertalas och åkte in till Stockholm den kvällen. När jag åkte hem efteråt kunde jag inte sluta le. Den här dejten hade varit ett stort steg för mig och allt kändes så bra.

Tillsammans med att vårkänslorna blommade upp blommade något helt annat ut inom mig och jag låt det hända. Två år senare än sist. Det var så här förälskelse kändes på riktigt alltså? Det var inget jämfört med förr, det här var mer riktigt och jag vågade hoppas på något. Och hur kunde jag hoppas på annat när killen i fråga kunde vara den finaste som fanns.

Drygt ett halvår efter nyår tog det bra dock slut och hade jag ett brustet hjärta förr vet jag inte vad jag hade nu. Det här var ett brustet hjärta och ondare än någonsin gjorde det. Jag som äntligen låtit mig själv våga. Våga bli kär. Och jag var kär. För första gången var jag nog kär på riktigt. Hur skulle jag någonsin våga bli kär igen? Hur skulle jag någonsin våga öppna mig för kärlek igen när det alltid slutar med ett brustet hjärta, stort som litet.

Ett halvår senare satt jag runt ett köksbord, dukat med god mat och en vinbox, tillsammans med mina nu tre bästa vänner och kan bara le sådär igen. Jag tänkte på hur mycket som ändras, hur mycket som händer under några års tid. Jag tänker också att det här kommer ändras. Jag kommer hitta någon, bli kär och allt kommer sluta bra. Ett lyckligt slut. Sarah kommer hitta sin drömprins (han som finns beskriven på en två a4 sidor läng lista, men det är en helt annan sak!). Det är klart han finns. Men, en viktigt grej jag förstod där på nyårskvällen var att jag måste våga låta allt bara hända. Liksom förlita sig på tiden lite, inte gå och vänta, hoppas och haka upp sig på saker. Jag lovade mig själv att våga släppa och faktiskt våga lämna över till ödet, kan man säga!

 

torsday // me and my twinsister

sj

Idag har varit en sån där ganska vanlig men superbra vardag. Det var nämligen, faktiskt äntligen, dags för mitt läkarbesök jag väntat på över en månad nu. Jag bär nämligen på hudsjukdommen psoriasis (googla inte, det kan skrämma er för det skrämde mig i början men som tur är så är min inte så jättegrov) och det senaste halvåret har den dock förvärrats ganska mycket sen sist jag var hos hudläkaren förra hösten och den har verkligen börjat besvära mig.

Så på förmiddagen kom pappa och hämtade upp mig & tvillingsyster, som jag tog med som stöd. Vi chillade lite på hans kontor och var sedan iväg och åt lunch, medan pappa satt i möte, innan han skjutsade oss till akademiska. Varför dagen var så bra var för att jag fick sån bra hjälp och klarhet med min sjukdom vilket jag aldrig tyckt jag fått tidigare. Det bästa var ändå att jag fick börja min ljusbehandling på en gång, så nu ska jag gå på behandlingen tre dagar i vecka i sex veckors tid, det kanske inte känns så kul men eftersom min hud ska vara frisk efter det så är det så värt det!

Can’t buy me love

13 12

Efter en helg i sängen, hostande och sjuk, var jag idag på förskolan och jobbade med småbarnen. Än så länge älskar jag det jobbet. Imorgon jobbar jag dubbla pass – förskolan på förmiddagen (hem och sova) och sedan stägningspass till kl 02,00 på mitt andra jobb. Får se hur mycket jag lever på onsdag, lär leva desto mer löningen sedan.

Något jag gjorde idag fick mamma att be mig se en gammal film, för att jag skulle känna igen mig, dock vägrade hon säga vad, ”se filmen”. Så det är vad jag ska göra den sista stunden innan jag somnar, så jag förstår vad hon menar 😉 xoxo

We’ve all got scars and broken parts, But most of the marks stay close to my heart.

baf63fc6c9d76acdcc1ecc1e20825e77

 

Så här mysigt hade jag och valpen Ferry det för bara en liten stund sedan. Han är en riktig knähund när han är trött den tuffingen, så mysig då. I fredags var jag och tjejerna inne i stan för en födelsedagsdrink då beatrice fyllde år. När resten av tjejerna drog till nattklubben så åkte jag och födelsedagsbarnet hem och istället för att dansa med mina vänner låg jag halva natten och hostade konstant, så jag knappt kunde andas, och grät mig till sömns för att det var så jobbigt. Därefter har jag bara legat hemma sjuk, och försökt frisknat till, sådär går det med det.

Ska nu krypa ner och kolla på the carrie diaries, min nya favoritserie. Godnatt <3

make up store // lipstick

42f281167c9d148f6188b1e8aa0edf2e

I förra veckan var jag och min tvillingsyster in till stockholm, för att leta reda på hennes skola där hon precis börjat plugga till makeupartist. Sedan tog vi en lunch på stan, gick och kollade i lite affären och till sist tog vi en fika inne på nk innan vi tog pendeln hem igen. Min läppstifthunger går inte att mätta så ett sött litet från makeupstore i färgenaloha fick följa med mig hem. Jag älskar deras läppstift, de sitter bra, snygga färger samt bra ifärgen och har riktigt bra pris. Jag har även två till från mus ett i färgen culture som jag fick av min tvillingsyster i julklapp samt ett i färgen stage.

onsdagkväll

cfc571024700c969808b02a9b8df4023

 

Efter två stägningspass på mitt jobb på arlanda, följt av en iskall cykeltur hem vardera natt, och att jag fastän jag inte var hemma och i säng förän kring tre i natt var iväg och jobbade på dagis imorse, är det nu skönt att ligga i sängen med en kopp söderte (favoritte) och kolla på en av mina favoritserier innan jag somnar. Ska även i morgonbitti upp till dagis, sen är jag äntligen ledig en dag innan helgen bjuder på ännu två stägningspass… Men allt jobb (som jag fram tills nu inte är van vid) känns helt okej, just för att jag fått jobba så lite de senaste månaderna (därför jg har två jobb nu) plus att det kommer kännas ännu bättre när mina två lönebesked kommer sen!

Nu ska jag återgå till mitt te, mina vitaminer och the lying game, goodnight <3