Perhaps they are not stars, but rather openings in heaven where the love of our lost ones pours through and shines down upon us to let us know they are happy

j

22 november 2008. Idag är det fyra år sedan min kusin plötsligt och tragiskt försvann spårlöst. Trots att jag minns dagen mamma fick samtalet om att han äntligen hittats och trots att jag satt där på andra raden på begravingen, la en ros på kistan och sa vi ses så hoppas jag än idag, fyra år senare, på samtalet från min moster där hon glatt berättar att han är hemma nu. Men vi vet att han har det bra nu. Han är vår starkast lysande stjärna på natthimlen varje natt och idag går all min kärlek till min moster och resten av släkten! Och till alla er andra där ute, ta hand om er och varandra!

Vila i frid storkusin!

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>