underbara syster

Sedan en vecka tillbaka och ungefär en vecka framåt bor min mamma och yngsta lillasyster på akademiska. Min syster har nämligen fått diabetes, så egentligen är det ju ingen större fara men det skär ändå i hjärtat på mig som storasyster att se min lillasyster i en sjukhussäng. Men hon har alltid varit stark och är en tuff tjej, mycket tuffare än mig, och ingen hanterar en sådan här sak bättre än vad hon gör. Egentligen är det ju självklart, som diabetiker kan man leva ett helt normalt liv, det kunde ha varit mycket värre. Men jag saknar henne här hemma. trots att det är nästan sex år mellan oss så står vi varandra väldigt nära. Hon kommer ofta in på mitt rum och vi bara hänger i min säng, fånar oss och skrattar. Så det var väldigt skönt att hon och mamma fick lite permission idag och var hemma mest hela dagen. När jag satt och plattade mitt hår knackade min lillasyster på och kom in. Vi la oss i min säng, med bennen rakt upp mot väggen och pratade lite och skrattade som vanligt. Jag beundrar henne för att hon tar det så lätt, hon är ju trots allt bara tretton år. Men jag kan inte vara lyckligare än att hon tar det så bra, för hade det inte varit så så hade den här tiden varit svårare för mig som storasyster. Mina systrar betyder allt för mig och jag skulle bokstavligt talat göra allt för att de ska må bra.

I’ll walk with you if that’s alright

Den senaste veckan har jag, trots förkylning, varken vilat eller tagit det lugnt särskilt mycket. Jag har även, trots jobb båda dagarna efter, intagit något av stadens dansgolv för att festa loss med mina vänner två kvällar/nätter. Onsdagens utekväll bjöd spontant på förfest på en av uppsalas nationer tillsammans med ett fyrtiotal studerande unga militärer där det bjöds på både drinkar, shots och dans till både nya hits och gamla godingar som greace lightning och lets twist again, för att sedan dansa fötterna blödiga på bj’s beachvolleyboll-turnerings efterfest!

Sedan har jag, som sagt, jobbat en del och i måndagskväll efter jobbet fick jag ett samtal från min syster som sa att jag inte kunde åka hem för att vårat område evakuerats! Istället fick jag fortsätta med bussen ända in till uppsala där resten av min familj checkat in på pappas kontor utan vetskapen om när vi fick komma hem. Det var nämligen en AGA gas anläggning som ligger nära oss som börjat brinna och det var risk för explosion. Mamma och mina systrar hade till och med inhandlat luftmadrasser, filtar och kuddar – redo för en natt på pappas kontor. Men när vi satt på mcdonalds för att både fördriva tid och äta middag klickade jag in mig på unt.se för att få läsa att vi fick åka hem igen! Den hade efter flera timmar fått kontroll på branden och explosionsrisken var mycket mindre. Jag nästan skrek ut av glädje och vi åkte äntligen hem igen! Något som inte riktigt händer varje dag, evakuering alltså. Inte för oss i sverige iallafall.

Trots förkylning, jobb och evakuering har det varit en bra vecka!