tre års tankar och känslor i en låda

text från i höstas

Jag har en fin svart låda i mitt rum som är fylld till bredden, nästan så att locket knappt går på. I lådan ligger allt ifrån teckningar på mig och min familj som jag ritade när jag var liten, några blad ur en hej då och lycka till– bok från mitt dagis och några grattiskort från de senaste tio åren till utskrivna bilder från stunder jag tyckt varit värda att minnas, alla mina textblock där allt och inget skrivits och de ”böcker” jag skrivit i mina dar. Att öppna och gå igenom lådan är som en resa genom mitt förflutna, då allt känns som att det var en annan tid. Det finns bilder på mig och vänner jag knappt träffar längre, kramandes och stora leenden på våra läppar lyser upp de svartvita fotona. Det finns bevis på att jag en gång i tiden målade utanför linjerna och att jag alltid älskat att skriva små såkallade böcker. Men det som berör mig mest i den där lådan är den lilla runda cd-skivan det står Texter, PRIVAT. Sarah på och innehåller texter som dagbokstexter, diktliknande texter, texter överförna från papper till dator, skönlitterära texter och främst mina känslor nerprintade på innan tomma textdokument.

Jag brukar inte så ofta starta skivan och läsa allt som finns på den då en del ord fortfarande träffar helt rätt, fast så fel, i hjärtat. Det finns texter som visar hur arg jag var på livet då jag fick se hur orättvis det faktiskt var, efter att för en lång tid inte ha trott på ondska, när någon jag känt i hela mitt liv och vid sidan växt upp med inte längre fanns kvar hos oss, samtidigt som det finns texter som visar hur otroligt fint livet är när man går på en tom gata bredvid en speciell kille som håller en i handen. Det finns texter som berättar hur ont det gör i hjärtat när något, istället för kärlek, bara orsakar smärta och hur ont det gör i hjärtat av kärlek till vänner och systrar som alltid finns där för en när man behöver det som mest. Det finns texter som berättar hur det pirrar i magen och hur man blir knäsvag när ens läppar möter en annans. Det finns texter från då när ingen ens visste att jag skrev, till årsskiftet 10/11 då jag förde över texterna till skivan och raderade dom från datorn, just för att jag tyckte det var ett avslutat kapitel. Man har alltid fått höra att at some point måste man vända blad. Så det gjorde jag.

När jag för ett tag sedan startade skivan och började bläddra tillbaka, läste igenom varenda text, vartenda litet ord, kunde jag inte låta bli att vilja vara där igen, 15 16 17 år, och ändå känna något utöver det vanliga, och jag tänkte hur konstigt det är att en så stor del av mina tonår ligger där i den svarta lådan och liksom fortfarande finns kvar.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>